mminnnaa

Jag saknar när man var liten då man var alltid glad & livet var inte lika svårt. Livet var bara kul och man kunde vara sig själv och bli kompisar direkt när man såg varandra. & skratta och bara le. Men nu är allt tvärtom. Man är inte lika glad , gråter nästan varje dag , har aldrig det lika kul. Och det är mycket svårare. Det känns som jag har förlorat alla som jag känner. Förutom familjen Eller så äre bara jag som känner så? jag vet inte. jag har sagt det här många gånger och jag säger det igen att allt känns så fel. Ingen verkar vara sig själv längre. Men jag är glad att jag har er , och ni vet vilka ni är. Men jag vill inte känna mig såhär. Men det vill väl ingen , elr hur? Jag kanske har fel om allt det här.